Månadens Film, Maj - Skönheten och Odjuret

En kall stormig vinternatt stapplar en gammal ful tiggarkvinna upp till en prins slott. Hon ber prinsen om skydd för natten, men det enda hon har att erbjuda som betalning är en ros. Eftersom den själviske och hjärtlöse prinsen tycker att hon är så frånstötande säger han nej. Den gamla kvinnan varnar honom och säger att skönhet sitter på insidan, snarare än på utsidan. När prinsen åter vägrar ge henne skydd avslöjar hon att hon är en mäktig trollkvinna och förvandlar den själviske prinsen till ett förfärligt odjur (som avspeglar hans elakhet och hat), hans tjänare till hushållssaker, och slottet till en mörkt, bannlyst plats, för att prinsen ska lära sig att inte döma efter utseendet. Förtrollningen kan bara hävas om Odjuret kan lära sig älska någon annan och få någon att älska honom tillbaka innan det sista kronbladet på trollkvinnans ros skrumpnar och faller av, annars är han dömd att förbli ett Odjur för alltid.
Allteftersom åren går gömmer sig odjuret i det dystra slottet och blir allt mer övertygad om att ingen någonsin kommer att kunna älska ett sådant ohyggligt odjur.
”Skönheten” i titeln är en ung, vacker flicka vid namn Belle. Hon bor med sin far Maurice i en liten by i Provence, där hon betraktas som lite udda eftersom hon tycker så mycket om att läsa böcker men inte att bli uppvaktad av den ohyfsade och inbilske Gaston. När han friar säger hon artigt men bestämt nej.
Hennes far Maurice är en originell uppfinnare. På väg till marknaden för att sälja sin uppfinning rider han vilse i skogen samtidigt som han förföljs av vargar och blir avkastad från sin häst. Han flyr blint genom skogen och stapplar frusen och trött fram till det mörka slottet där han försiktigt går in. När Odjuret upptäcker honom vilande i slottet låser han in honom i en fängelsehåla.
Belle blir orolig när hennes fars häst kommer tillbaka utan honom och beger sig ut för att leta reda på honom. Med hjälp av hästen finner hon fadern i Odjurets slott och erbjuder sig att ta hans plats som Odjurets fånge. Odjuret, som inser att Belle skulle kunna bryta förtrollningen, går med på det. Han ger henne tillstånd att vara överallt i slottet utom i den västra flygeln där han förvarar den förtrollade rosen. Om Belle behöver något passar hans tjänare upp på henne. De förtrollade hushållssakerna Ljusstaken Lumière, klockan och hushållets chef Cogsworth, tekannan fru Potts och hennes son tekoppen Chip välkomnar Belle varmt, underhåller henne och bjuder på en fantastisk fransk middag.
I byn uppmuntrar byborna Gaston efter att Belle avböjt hans absurda frieri. Då kommer Maurice inrusande och ber om hjälp att rädda Belle från ”odjuret”. Ingen tror på honom utan de tror att han är galen och Gaston kommer på att han ska tvinga Belle att gifta sig med honom genom att hota att med ta in hennes far på mentalsjukhus (En hus för psykiskt sjuka). Maurice ger sig av för att söka efter Belle, utan att känna till Gastons plan.
Belle är nyfiken och smyger in i den förbjudna västra flygeln. Där hittar hon bland annat slitna möbler, trasiga speglar, ett uppskuret porträtt av en märkligt bekant blåögd man och den förtrollade rosen. Odjuret kommer på henne och blir rasande. Hon flyr från slottet och träffar på en skock ilskna vargar. I sista minuten kommer Odjuret och driver bort vargarna, den tacksamma Belle återvänder till slottet för att sköta om hans sår som tack för att han räddat hennes liv. Med tiden blir de två vänner. Hushållssakerna är förtjusta och hoppas att Belle ska bli förälskad i Odjuret och få dem att förvandlas till människor igen. Deras förhållande når sin punkt vid en elegant middag och dans.
Belle frågar om hon kan få träffa sin far, och i en magisk spegel ser hon Maurice sjuk och vilsen i skogen. Odjuret, som har blivit förälskad i Belle och känner för Maurice, låter henne gå för att rädda sin far. Fast han vet att det kan förstöra hans chanser att bli människa igen övervinner hans kärlek för Belle detta, men när Belle rider iväg på sin häst vrålar han av sorg.
Belle hittar Maurice och tar honom tillbaka till byn där en folkmassa samlats för att föra honom till mentalsjukhuset. Gaston erbjuder sig att hjälpa henne om hon går med på att gifta sig med honom, men hon vägrar fortfarande. Några i folkmassan inklusive Gaston själv anklagar Maurice för att prata strunt och svamla om ett odjur samtidigt som de förbereder sig för att föra bort honom. För att bevisa att hennes fars påståenden om Odjurets existens (att han finns) är sanna visar Belle den magiska spegeln och en bild av Odjuret. Byborna blir rädda när de inser att Odjuret är riktig. Gaston eggar upp dem genom att hävda att han är farlig och de samlas för att storma slottet och döda odjuret. För att hindra Belle och Maurice från att varna Odjuret låser Gaston in dem i en källare.
När de förtrollade sakerna i Odjurets slott ser folkmassan ledd av Gaston komma marscherande mot dem med en murbräcka förbereder de sig snabbt för att försvara slottet. En våldsam kamp bryter ut när byborna öppnar slottets dörrar, men de förtrollade föremålen attackerar och jagar iväg alla bybor utom Gaston som går upp till Odjurets sovrum och skjuter en pil i ryggen på honom. Han fortsätter skoningslöst att attackera Odjuret och tvingar ut honom på en avsats på slottets tak där han uppmanar Odjuret att ge igen men i sin sorg och förtvivlan har Odjuret förlorat viljan att leva och slutar kämpa. Gaston tar en stenklubba från avsatsen och är redo att döda honom. Belle och Maurice har lyckats rymma från källaren och skyndar till slottet. Hon inspirerar Odjuret att slå tillbaka, och de för en rasande kamp tvärs över slottets tak under stormen. Odjuret skadas ytterligare men avväpnar till slut Gaston som ber för sitt liv. Odjuret inser att han inte kan ta någon annans liv och skonar Gaston. Belle tar sig upp på en balkong och Odjuret klättrar dit för att nå henne. Gaston hugger Odjuret i ryggen men förlorar fotfästet och faller från det höga taket ner i den djupa avgrunden.
Belle försöker lugna det illa skadade Odjuret att allt kommer att bli bra, men han vet att hans är dödligt skadad. Precis i det ögonblick han ska dö viskar den förkrossade Belle gråtande att hon älskar honom, precis innan det sista kronbladet faller från rosen. Odjuret förvandlas genast tillbaka till sin människoform – vacker men ändå oigenkännlig bortsett från sina genomträngande blå ögon. När Belle och prinsen kysser varandra är förbannelsen bruten, slottet blir vackert igen och de förtrollade sakerna blir åter människor.
Den sista scenen visar Belle och prinsen som lyckliga dansar i balsalen inför många gäster, inklusive Maurice och de nu mänskliga tjänarna på slottet. Alla är glada och lever lyckliga i alla sina dagar.

Varför valde jag Skönheten och Odjuret?

Jag valde den för att jag gillar den helt enkelt och att den man ska lära isg är att utseendet inte spelar roll

utan att skönheten sitter inuti en och inte utanpå.